Hej!

Hej allihopa! Förlåt för att jag inte har skrivit här på länge.. Men jag har inte nån lust att blogga och kommer därför inte att skriva mer på denna blogg.. Jag tänkte bara berätta de senaste som har hänt.. Det är nu jag klarar av att skriva detta, jag har nämligen inte kunnat skriva om detta då tårarna gör att jag inte ser skärmen, även när jag skriver nu.. Den 7/8 fick jag ett av de hemskaste beskeden i hela mitt liv! :( Min älskade älskade vän kunde inte bli frisk, världens finaste Cosmos gaffelband hade gått upp igen och höll inte för ridning, mardrömmen var kommen.. :'( Helt hysterisk åkte vi hem med Cosmos från veterinären, den hemskaste meningen som en veterinär kan säga till mej hörde jag då i mina öron.. "Molly hans gaffelband är skadat igen, tyvärr så tror jag att din lilla ponny måste få somna in.." Tårarna sprutade och jag kunde knappt stå upp, min bästa vän skulle försvinna.. Jag hade bara en kort tid kvar med honom! :( Det tog ett tag innan vi bokade tid, men eftersom alla sa åt mig att det faktiskt är bättre att ta tag i det direkt så förstod jag inte hur dom tänkte, jag vill ju vänta så länge det gick, men jag förstod dom.. Mamma ringde och bokade tid och jag hade räknat med att dom skulle ge oss en tid ca 2 veckor efter, men nej, från det där samtalet så hade jag endast 9 dagar kvar med min bästa vän, dom sista dagarna skrittade jag ut ca 5 gånger om dagen, jag satt i hans box i timmar och jag har aldrig gråtit så mycket i 9 dagar i rad! :'( Varje gång som jag såg honom, satt på honom, hörde hans gnägg så bröt jag ihop helt totalt, eftersom jag visste att det snart var slut.. Det var de sista gångerna som jag fick uppleva det, och alla minnen grät jag när jag tänkte på också, för jag visste att jag aldrig, aldrig mer kommer att få uppleva de fantastiska upplevelserna med min allra bästa vän, min älskade ponny Lunnalyckans Cosmos! :'( <3 Snart ser och hör jag honom inte längre när jag kommer till stallet! :'( Jag tillbringade många timmar i min familj och vänners famnar där jag rent ut sagt skrek av gråt och sa säkert 1000 gånger att detta inte skulle gå, att jag inte kommer att klara detta! Den 19/8 var min sista dag tillsammans med min allra bästa vän! :'''( Den dagen var den jobbigaste jag någonsin i hela mitt liv har upplevt, jag grät från att jag vakna till att jag gick och la mig, jag satt i hans hö när han åt i flera timmar, jag gav han så mycket godis, äpplen och morötter, jag badade honom, klippte en bit av hans svans, oljade hovar, spånade upp hans box, eftersom han ville sova nybäddat sista natten på jorden.. :( Kvällen då jag och mamma hade bestämt att kl 21:00 åker vi och när vi går från boxen så vänder vi inte.. :'''( När klockan slog 21:00 var jag HELT hysterisk, tur att det inte var så många där, jag gick på en sista promenad, kramade om honom, pussade honom och viskade i hans öra "Jag älskar dig Cosmos, ha det så himla bra nu, jag kommer sakna dej världens och himmelens bästa och starkaste själ! :'( Jag skrek och grät helt hysteriskt och benen vek sig, jag tror ridlärarna hörde mig in till ridhuset, jag hade tillslut nästan ingen röst kvar, tårarna slutade aldrig att rinna och jag har aldrig varit så förkrossad, det var som att någon satte en kniv i mitt hjärta, det brast.. :'( Dagen där på när jag vakna så bröt jag ihop igen och jag skrek med tårarna rinnandes ner för kinderna "snälla mamma kan vi åka till honom en sista gång?!?!?!" Men vi hade redan sagt hejdå så mamma sa nej, vilket var klokt, jag tror att det bara hade blivit jobbigare att åka dit samma dag.. :'( <3 Jag valde att inte veta när Hanna lastade Cosmos och åkte iväg till kliniken med honom, men när klockan slog 13:30 så var jag helt hysterisk igen, just då slocknade Cosmos ögon och dom kommer aldrig öppnas igen.. :'''''( <33333 Nu 6 veckor senare så är det fortfarande väldigt väldigt jobbigt, speciellt på kvällarna och när jag är ensam.. Men världens absolut bästa ponny har det bra, men jag saknar honom så fruktansvärt mycket.. :'( Jag önskar att jag kunde trolla och få se honom en gång till.. :'( <3 Stort tack till min familj och vänner som finns för mig och stöttar mig så otroligt bra, utan er hade jag aldrig klarat detta.. <3 Nu bär jag med mig mitt tagelarmband gjort av Cosmos svans runt armen vart jag än går! <3 Min allra bäsat vän! <3 Lunnalyckans Cosmos